NÄR GUD BLIR MÄNNISKA (och allt vad det innebär...)

Ibland känns det som om vi försöker tona ner Jesu mänsklighet, hans mänskliga sida. Det är märkligt egentligen, det var ju därför Gud kom till oss, blev människa, för att dela mänsklighetens villkor. Man kan inbilla sig att det är de nya bibelöversättningarna som skapar problematik, de gamla höll Honom bättre på avstånd liksom, nästan skild från verkligheten. Men de NYA uttryckssätten får Honom att verka så...tja...mänsklig ? Är vi rädda för det vi inte borde vara, utan istället glädjas åt, att Han är oss mer lik än vi vågar ana ? Om Han verkligen var mänsklig kan vi tro att vi fått "ett problem på halsen" - isåfall måste vi ju kämpa med vår EGEN mänsklighet - och det kan göra ont. Låt mig slippa ? Vad som helst men inte DET ! Rädda mig ? Hela mig ? Välsigna och befria mig gärna Gud, men försök inte få mig att ta itu med det VERKLIGA livet ? Säg inte att varje dag är en andlig erfarenhet. Låt mig få hålla isär min andlighet från min mänsklighet - för det är lättare att ha den för sig själv i ett litet andaktsrum så att jag inte behöver tänka på hur jag lever ?
Är det så vi kan lockas bli RÄDDA för ? Jesus var så vanlig att Han därför angår oss djupt. Vi kan till och med spegla oss i Honom. Ta Hans första under till exempel, Han fick festen att fortsätta. Han såg att vinet var slut, så Han förvandlade 600 liter vatten till vin. Det verkar nästan som om Han tyckte om att se människor roa sig ! Fy, så oandligt ?
Jag har hört medkristna uttrycka att kristna förresten inte borde gå på "såna" fester överhuvudtaget, än mindre stå för vinet ! Tänk om de till och med dansade ? Hjälp ?
Varför kan vi tala om vad Jesus sade och om de hemska saker som Gud räddat oss ifrån, prisa Gud och tala om att Kristus skall komma tillbaka för att ta oss med till vårt eviga hem - men tona ner hur Han LEVDE ?
Låt oss be att vi inte tror att vi måste hålla Jesus "borta" från vardagen och mänskligheten och våra mänskliga känslor. Annars kanske vi måste konfonteras med vår egen vardag ? Orkar vi det ? Vill vi det ? Saken är att vi kan det - för Gud är inget mänskligt främmande !