"Kära fjortis, vad vill Du EGENTLIGEN ?"

Alla som känner mig (vilket för många tror sig göra.....) vet att jag älskar ungdomar. Nyligen stod jag i en lokal Coop-butik och skulle snabbhandla lite grejer som fattades. Bakom mig i kön till kassörskan står ett gång gapflabbande, snoriga, skräniga, tuggummituggande, snusande, hojtande, störande, identitetsförvirrade ungdomar (nädå, jag har inga fördomar....). När jag skall börja packa ner mina matvaror får de syn på mig och stirrar på prästskjortan som om den var från Mars. Sen börjar det. Teaterviskningar. "Oj, oops den där kände prästen", "Roger Rabbit", "Prästjävel", "Pastor Runar-Roger" etc. Stackars Jesus, tänker jag när jag småleende går ut till bilen. Tänk vad Han fick utstå ? Hån och gliringar. Det enda jag stilla hoppas på medan jag startar bilen är att Jesus också smålog då. Åtminstone ibland. För mig var dessa ungdomars beteende och ordval tydliga tecken på nyfikenhet och frågor. Typ; "det var längesedan jag såg en präst - finns det såna ? - finns Gud ?" Visst är de "RARA", ungdomarna ?...