måndag, juli 24, 2006
Horan med "den röda boken"
Visst har ni väl alla historier, händelser och ögonblick som ni vet att ni alltid kommer att bära med Er livet ut ? Jag skall berätta om ett sådant. I slutet av nittiotalet fick jag och en kvinnlig kollega uppdrag att vara på Fryshuset i Stockholm, som präster till stöd och samtal med s.k "problem-ungdomar" (ogillar verkligen det ordet, men det används ju så ofta). På Fryshuset finns "Bullgerillan". En grupp människor som varje natt går ut med kaffe och bullar till de utstötta, hemlösa och utsatta. En frikyrklig pastor fick nys om vår mission och ringde och checkade om han kunde hänga på. Han ville lära sig mer, sa han i luren. "Välkommen", sa vi. "Jag tar med mig några biblar att dela ut också ? ", fortsatte han hurtigt. "Det gör Du INTE" , svarade vi. "Jamen, hur möter ni DEM utan någon endaste liten bibelvers då ?? ", fortsatte pastorn bekymrat. Här skulle tydligen "omvändas" förtappade hedningar, kändes det som. "Antingen så skippar Du biblarna och hänger på ut i verklighetens natt eller så får Du faktiskt låta bli", svarade vi med tydlighet. Vi visste vad vi gjorde. Pastorn gav upp och följde storögd med på ett "studiebesök". Den natten fick han möta en värld han inte visste fanns. "Nattens rike" som vaknar när alla vi andra välanpassade gått till sängs i vår för oss självklara bekvämlighet. Prostituerade, hallickar och torskar. Hemlösa, narkomaner och svårt psykiskt sjuka. En prostituerad kvinna får en kopp kaffe med mjölk av mig och tittar misstänkt på den slipsprydde frikyrkopastorn med Stomatolleende. Just när han börjat berätta om att "det finns en bok som har Sanningen, den heter Bibeln", börjar den prostituerade kvinnan rota runt i sin nästintill sönderslitna handväska. Den luktar cigarettrök och annan rök, jag ser sprutor och minttuggummi. "Jag har en bok" säger hon. "Det är den enda bok jag äger. Vad jag än måste fylla min väska med, MÅSTE den alltid få plats. När jag mår som mest skit, ger den mig styrka tills nästa kick." Pastorn lyssnade i sin fina kostym. Så hittade hon boken och höll upp den för honom. Den var sliten, tummad och med gem vid särskilda sidor. Det var Nya Testamentet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Bra gjort!
Jobbar kyrkan här i vår församling bland de "utslagna" som finns här oxå? För som du jobbar har du väl sett dom hoppas jag?
"Konfisen"
Berätta vem Du är ! Då får man svar....kram.
Skicka en kommentar