Massmöte

Nix, jag gillar andra människor. Nix, jag är socialt kompetent. Men jag avskyr stora möten. Trots det måste man ju genomföra vissa saker i livet även om man inte älskar det. Jag har varit på "Inspirationsdagar" i mitt stift. Det var inspirerande föreläsare. Och mycket skratt. Men så mycket folk ! Överallt ! Nickanden, hummanden, igenkännanden, samtal för artighets skull, "teologiska" spörsmål, "åh, är DUUUUU hääääär me ????"...Hjälp ! Det jag bar med mig hem var Biskopens fina mässa. Visst är det konstigt att man kan älska att predika för hundratals människor och samtidigt "avsky" massmöten ? Usch, vad komplicerad jag är....hm.