Kackel på mööööööten

Gud ! Jag har just "överlevt" ännu ett mööööööte. Jag avskyr utdragna möten med en massa erbarmeligt kacklande där de mest högljudda pratkvarnarna tror sig glänsa. Jag får krupp. Ryckningar i ögonlocken. Frossa. Hjärtklappning. Vuxna människor som skall briljera med det mer invecklade än det andra. Djupt andetag. Röster som söver en värre än narkos. Har ni suttit i möööööööööten där nästan bara några tjattrar, medan de som man tror verkligen har något av vikt att säga eller tillägga inte ges chansen, för dessa snackepettrar ??? Det är outhärdligt. Jag har en "avstängningsknapp" inom mig som räddar livet på mig. Jag slutar lyssna. Spelar teater. Nickar än hit och än dit, men tänker mest på vad jag skall laga för middag när jag kommer hem. Tjatterankorna fattar inte ens det. De bara pratar påååååååååååå.Totalt insnöade på att höra sin egen röst. Finns det osynliga öronproppar, Gud ? Amen.