Håller med. Låter som ett frestande löp från Svensk Damtidning. Och den läser jag med avkoppling. Kittlande, roande och lite yta kan vara skönt ibland när arbetets allvar blir FÖR påfrestande. Kan man "göra karriär" inom Svenska Kyrkan ? "Det verkar vara inne att stiga i graderna i Ditt yrke" nämnde en vänlig reporter från en kvällstidning som ringde och frågade om min syn på "prästen och karriärstänkande". Samma reporter (som jag känner) avslöjade också att en präst gått ut i en tidning och sagt något i stil med att han/hon ville göra "karriär" inom Svenska Kyrkan. Detta är ingen hemlighet. Och heder åt den prästen. För där talar vi inte "smygkarriärister" som skenheligt velar mellan uppdrag och trappstegstänkande. Frimodigt och sunt. Men har inte "titlar" inom vår kyrka blivit lite småotäckt ? Ibland verkar det vara "finare" att utnämnas till kyrkoherde trots att man kanske helt saknar kvaliteter och egenskaper för uppdraget ? Jag vill ALDRIG bli kyrkoherde.
Trots att jag är en viss ledartyp (säger de).
Min mormor var som man sa förr "titelsjuk". Det är lilla mamma också till viss del (fast hon aldrig vill erkänna det, dessutom läser hon min blogg flitigt...). Smaka på orden. LÄKARE. LEGITIMERAD LÄKARE. DOCENT i Allmän Psykiatri. PROFESSOR i Virologi.(Biskopar har mamma inget till övers för, utom min vigningsbiskop, Biskop em. Bengt Wadensjö..."en sån stilig och proper man"...)Jag är rädd för denna "titelsjuka". Det roliga är att jag känner många läkare. Själva tycker dem tex inte att de är något "speciellt". Då är det skönt med Levande Gud (tycker mamma med förresten...). Ingen skillnad på människor och raser, kön och religion. Man får nog vara under uppsikt. Så att man inte halkar i den alltmer välpolerade "karriärstrappan". Det kan göra ont. Också.
