"ABBA - The Story"

Jag är en fanatiker. Erkänner. Är skyldig. Fyra änglar har gjort mitt liv lättare. De heter ABBA. I mitt pojkrum på 70-talets senare hälft kunde man knappt se tapeterna. Posters av supergruppen fanns precis överallt. Man nålade dem, minns ni ? Eller häftstift ? De var som ens vänner där de log från planscherna i sina fantastiska dräkter och poser. Jag avgudade dem, fick varenda platta de släppte, hade kassettradion igång om och om igen. Otröttlig. Jag var ett s.k "nyckelbarn", mina föräldrar heltidsarbetade, hade nyckel i en rem om halsen. Fick lära mig klara mig själv. Det var då jag kunde drömma mig in i supergruppens låtar, dansa och titta på de vackra bilderna. Särskilt Agnetha blev en viktig ängel. Jag gillade tidigt den känslighet och sårbara sida hon ibland visade upp. Hon utmärkte sig mot de andra tre (änglarna...). Våren 2000 besökte jag via många års omvägar och kontaktnät i Stockholms innekretsar Agnetha på hennes egendom på Ekerö/Stockholm. Jag hade skrivit många brev under åren. Den 5:e april 2000 fyllde världsstjärnan 50 år. Under stort hemlighetsmakeri slussades de "godkända" besökarna via walkie-talkies ner till den slutliga grinden vid Fältskogs egendom. Jag var en av dem. I tårar rullade jag ner med magvärk mot hennes vändplan vid stora entreń. Ett stort fång underbara praktfulla liljor av högsta kvalitet låg i sätet bredvid. Utanför muren vid stora vägen som ytterst omgärdar världstjärnans egendom fanns vakter och polisbevakning. Rena kaoset. Reportrar från hela världen, fotografer på stegar, TV-kameror filmade. Och så lilla jag. Lilla jag som i mitt barndomsrum i Lund hade sett min ängel på planscher, hade nu fått tillstånd att överlämna blommorna personligen vilket få tilläts. Jag var så stolt så jag höll på att spricka. Hade kaftanen (prästens högtidsdräkt...) och silverkorset putsat. Nu var det dags. Jag närmar mig vändplan. På långt håll ser jag henne. Hon skrattar och står med Görel Hanser (ABBAS eviga stöttepelare och "alltiallo"). Jag kliver ur min bil med skakiga knän. Sen möts våra blickar. Det blir för mycket. Alla minnen, alla låttexter, alla melodier, alla poser, allt tävlar om min uppmärksamhet i huvudet. Hon ler. Jag låter mina tårar få falla. Hon doftar på liljorna och ger mig en kram. Det känns som om jag skall kvävas. En vecka senare dimper ett exklusivt kuvert ner i min brevlåda. Ett tackkort från Ekerö. Vackra rader från världsstjärnan fyller det personligt skrivna kortet. Jag tåras och minns alla år denna supergrupp givit mig och fortfarande ger. Djup tacksamhet fyller mitt inre. På slutet av kortet står det en vacker namnteckning i orginal. Agnetha Fältskog. Kortet lät jag förstås rama in. I guldram. Tack för alla år, alla låttexter, all sång, alla melodier, refränger och körarrangemang. Tack för allt ! Amen.