En Röd Ros

Vimsepellen & prästen Jarnehall var ute i julstöket på stan för att kolla julklappar (mest till mig själv...hihi). Det var kul ända till komministern skulle starta sin bil på en parkeringsficka. Död. Slut. Finito. Kul ! Vimsiga pastorn hade heller inga startkablar (urbota dumt...) i bilen, han hade nämligen glömt slå av lyset (hur dum får man va ?), så batteriet var "tomt". Med sex kassar i händerna, en rar (men gnyende) Lhasahund mot bilrutan, och med nu stressad "deadline" för kvällens middag som JAG inbjudit vänner till fick jag leka värsta "psykfall"...Viftade och gick ut i gatan för att stoppa folk. En tant glodde så jag trodde hon skulle köra in i nästa lyktstolpe (hur kul är det ?). Andra bara väste förbi, totalt utan medkänsla för en huttrande präst. Så kommer ÄNGLAVÄSEN. Ett ungt rart par stannar SJÄLVMANT och undrar om jag behöver hjälp. "Jaaa", stammar jag fram, full av beundran och tacksamhet. På några minuter var bilen igång och heder åt detta rara unga par !!! När man möter dessa slags unga tror man på framtiden ! Tack Gud ! Amen.