Intet är som väntans tider ?

Kommer till Kiruna Flygplats.På väg mot en riktigt skånsk jul, med mellanlandning ett tag i Norrköping. Svinkallt ute på ren svenska. Mopsen darrar och glor som hans runda ögon håller på att ramla ut närsomhelst. Mopsen tycker det är kallt. Jag längtar in i den värmande avgångshallen. Kaffe ! Mopsen frustar irriterat. Tänker själv att jag har gott om tid. Checka in Mopsen och mig själv i lugn och ro. Jag ser dock olycksbådande snabbt på "incheckardamens" bistra, lite nervösa blick. Hennes perfekt anlagda makeup och hennes väldoftande (säkert svindyr) essens slår emot mig. Men makeupen behöver snart bepudras. Hon är blank i pannan. Mig kan hon inte lura. "Det är försenat" säger hon hur lugnt som helst. Stackarn. "Ca två timmar" upplyser hon vidare. Jag skulle aldrig kunna stå i en incheckningsdisk. Alla dessa otacksamma, irriterade och nonchalanta människor som får detta horribla besked : "FÖRSENAT ! TYVÄRR". Fy. Checkar in mitt bagage och tar en fika. Mopsen frustar i flygburen. En vilsen flygplatsanställd viftar runt med "servicecheckar" från flygbolaget på 100 kronor styck. Wow, fest ?... Folk snor åt sig checkar i rena ilskan. Känner att jag behöver meditera ! Alla dessa röster, svammel och upprepningar av fraser kan ju göra en halvt galen kommer jag på... Men...som från ovan (bokstavligt talat) minns jag Owe Wikströms bok "Långsamhetens Lov"...Just det. Man skall ta vara på all tid på något sätt. Här bli det Wikströms råd att meditera över människorna omkring, ta en kaffe till och liksom luta sig tillbaka. Ta det som det är. Jag kan ändå inte göra något åt förseningen, så varför ödsla energi på negativa tankar ? "Intet är som väntans tider", säger man ju. Kanske. Och blicken far över människor runt mig. Människor och mänskligheten är spännande. "Incheckningsdamen" är inte blank i pannan länge. Hon kanske mediterade på damernas... Amen.