Ett utsatt släkte - prästerskapet

Vi är i mångas blickfång. Det verkar vara spännande, kittlande med präster. Alla ritualer och Gudskallet. Många är kanske nyfikna ? Inte minst journalister. Inte minst vid s.k "skandaler". Prästens yrke är mycket ensamt. Sällan kan man dela tankar med kollegor på djupare plan då tystnadsplikten träder in. En präst vill oftast vara präst för att han/hon inte känner något annat "val" än att tjäna Gud. Att livet skulle vara outhärdligt utan Gud. Det är vad jag tänker. Gud vill tydligen att vissa av oss skall vara präster. Därför frågar sig "kandidaten" om tex Svenska kyrkan vill "ha" henne/honom. Det är inte en rättighet att vara präst. Det är ett kall från två håll. Både ett inre och ett yttre kall. Hjärtats personliga kall och kyrkans som kallar den enskilde till prästämbetet. Man synas i sömmarna innan prästvigningen, går igenom tuffa antagningskonferenser. Blir man prästvigd idag anses man lämpad att verka som präst. En gång vigd, alltid vigd. "Man kan förlora behörigheten att verka som präst, men präst är man alltid ändå", minns jag att min vigningsbiskop sa på min prästvigning. Jag vill påstå att vi ibland är ett FÖR utsatt släkte. Vi är trots allt bara vanliga enkla människor som inte kan leva utan Gud. Många gör så gott de kan. Det bästa de kan. Men vi är bara människor, med gott och ont. Att vara förebilder för andra är inte alltid lätt. Men vi har ett uppdrag att vara det och det måste vi följa. Men...ibland tar själva LIVET med även oss präster på rastplatser som är fel och leder till elände. Men det kan hända alla. Präster är inga "marsmänniskor" som står närmare Gud än andra (om nu Levande Gud skulle finnas extremt nära Mars...) Jag vill inte vara och tänka så som präst. Inför Gud är vi alla lika, men i samhället är vi ett utsatt, påpassat och spännande släkte på samma gång. Nej, jag tycker inte synd om mitt skrå. Men jag hoppas och ber att världen, ja samhället, skall skaffa större förståelse för prästers utsatthet, ensamhet och benägenhet att ständigt (likt en kändis)vara påpassad. Jag är inte fullkomlig. Inga präster är fullkomliga. Men STRÄVAN efter det är en annan sak. Och jag tror att om det är någon vi kan hämta stöd hos, för vår ofullkomlighet, så är det hos vår Levande Gud. + I Faderns och Sonens och Den heliga Andens namn. Amen.