Alice i Underlandet....

Det är nog som det sägs, det är svårt att lära gamla hundar att sitta ? Sommarrevyn "Kråkguldet" har premiärat sig med svala recensioner. Alldeles för spretigt och prestigeladdat rasade lokalpressen. Allt annat än sval var käftisen AliceTimander. Jodå, hon försökte komma sist med sin chaufförsväninna Gigi (Ek), men verkade mest i största förvirring leta efter gratisbubblet och komma på vilket håll hon skulle gå. Motvilligt betalade hon för sitt vita vin bland oss "vanliga". Men det såg lite gulligt ut. Mindre gullig var Hysteriska, Uppchosade PR-mannen Sven von Essen (varför är han alltid så " hypad" inför premiärer ?), som fullkomligt föste Premiärlejoninnan från VÅRT lilla samtal om Evigheten och annat gudligt. "Åh, Du är den där gulliga prästen som jobbar på Expressen!" utropade Alice förvirrat när vi försökte komma ihåg vårt första lilla möte på nån skum fäzt i Stockholm i slutet av nittiotalet när jag var nybakad präst. (Stackars Alice, präster jobbar ju inte på Expressen...) Tji fick narcissisten von Essen när Alice fäktade med armarna som ett barn som säger "kan själv". Hon skulle prata med lilla mig.
Inte för att jag bedömer det märkvärdigt, men lite småroligt ändå, uppklädd till tänderna till PRÄST som jag var. När då fotograferna flockades kring oss som bin (de skulle väl bli "bra foto" med en prälle och Timander....), ryckte Alice mig i ärmen och viskade: "Är de från Expressen"?
Säga vad man vill om detta fenomen, men hon undgår ingen. Synd att hon inte orkade fortsätta i Kristdemokraterna, som hon ju en tid kämpade för att engagera sig i. Hon om någon skulle väl kunna förkunna det orginalsideal som Jesus förspråkar : "Våga vara den Du i Kristus är". Inte vad andra förväntar att man skall vara. Är det inte just därför hon berör ?