Dagen är kommen - Kära lille Morfar !

I natt vaknade jag i mitt eget Getsemane. Livet tar med en på en Berg och Dalbana. Morfar dog i natt. Han var mitt allt. Jag gråter när jag skriver nu. Tårar av smärta, brännheta mot kalla kinder. Morfar Tage var mitt och mammas allt. Vår första lägenhet på sjuttiotalet välkomnade hans oss med full inredning. "Du och Roger skall aldrig någonsin stå nödställda så länge vår Herre låter mig leva" sa han alltid. Morfar var ett fosterbarn med hård uppväxt i en liten sockenby i Uppland. Hans största önskan var att bli präst, men pengarna räckte inte till sådant. Som 14-åring rymde han på vagnen till en hästskjuts till Uppsala och bodde ovanför ett järnaffär där han blev springpojke. Flygvapnet blev hans räddning för att strama upp det kringflackande livet. Där träffade han mormor Gurli, en socitetsdotter, kärlek i första ögonkastet. Trots sina oerhörda skillnader i uppväxt och bakgrund, fann de varandra och deras kärlek varade i trogna år tills mormor gick bort 1975. Han blev polis och slutade som omtyckt och mycket respekterad polischef. Han fick Polisens förnämsta medalj vid pensionen. Han applåderades i kyrkan när han mottog medaljen som om de aldrig ville sluta hyllningen. På kortet jag har på arbetsbordet på jobbet finns han i en ram, ett foto utanför sin sista arbetsplats. Man ser hans innerliga stolthet. Jag älskar honom. Under dagen har samtalen strömmat in från olika håll och faxen har gått varm hos moster och mamma. Mina starkaste minnen har jag från högstadietiden då morfar var polischef ganska nära min skola. Under den värsta mobbningen, kunde jag smita över på lunchen och gråta ut. Då sade han ofta : "tänk på vår Herre Jesus, Roger. De utstötta tillhör himmelriket".
Han fanns alltid där. Och han finns alltid för evigt i mitt hjärta. Kära älskade morfar ! Mitt allt.


Psalm 172 :

De skall gå till den heliga staden,
de skall samlas i himlen en gång.
De skall häpna gå in genom porten,
till en okänd värld, till ett annat liv,
de skall sjunga, sjunga, ja sjunga,
en ny jublande sång.

De skall möta den levande Herren,
de skall se Honom sådan Han är.
Och förvandlas i ljus till Hans likhet,
deras hopp Han var, deras liv Han är,
de skall sjunga, sjunga, ja sjunga,
en ny jublande sång.


Psalm 313 :

Min Frälsare lever,
jag vet att Han lever,
fast världen har sagt Han är död.
Och inget kan skilja mitt hjärta från Honom.